Denna strid stavas uppfostran..
Kategori: Allmänt
Då ligger hon där som en urvriden trasa oförmögen att ens orka resa sig upp.
Hon orkar inte strida längre.
Hennes ammunition är slut och hennes vapen obrukbart.
Hennes rustning har rasat efter ändlöst många dueller.
Hon har slängt sin sköld.
Hon är blottad och helt utmattad.
Hon är en fallen stridande moder.
Hennes annars så stridsstarka armar hänger nu som långa lealösa tentakler kring hennes ihopkurade kropp.
Hennes vanligtvis starka röst har tysytnat.
Hon blöder bara ymnigt men smärtan inuti bröstet är outhärdlig.
Hon är träffad i hjärtat av den hagelstorm som just tystnat.
Hon känner sig transparent...
Hon vet så väl att dessa strider just i detta nu inte gör någon skillnad men hoppas att det skall vara värt det på sikt. Hon har fått lära sig att "strida för det hon tror på"..... det känns som en klyscha för just nu är fred det enda hon så innerligt önskar.
Med den ynka lilla kraft som nu finns kvar viftar hon tillsist med sin vita flagg, sen kysser hon sina fienders panna och viskar - förlåt, - förlåt mig för detta stridslystna monster även er moder kallad - men en dag kommer ni troligen att förstå....
Att strida för det man tror på mot dom man älskar mest är bitvis det mest krävande en älskande moder tvingas genomlida - det är en strid som stavas uppfostran.
Hon ligger där som en urvriden trasa,
men snart skall hon åter strida...
ty en älskande moder slutar aldrig slåss för det hon tror på...
